Ungponny-SM: vår egen insats

Jag blev så upptagen med att få upp bilder på alla deltagande ponnyer från ungponny-SM att jag lite glömde bort att berätta om hur det gick för oss. Vi hade med oss två femåringar, Knatte och Claudius, till start. Vår resa påbörjades redan onsdagen efter lunch. Vi körde tills vi hade passerat Göteborg. Där övernattade vi hos mina underbara vänner Klara och Robban som bor på en superfin gård. Grabbarna fick varsin box och Karro och jag varsitt rum. Torsdag efter frukost körde vi vidare till Karlstad. Framme på den fina anläggningen stallade vi in ponnysarna i sina boxar, packade ur bilen och sen var det dags att låta boysen känna lite på banan.

Båda två gick riktigt bra under torsdagens värmning. Det var fullt med ponnyer överallt när vi tog ut Claudius, och visst var han lite uppspelt över allt det nya och såg väl en och annan som han gärna hade sniffat lite på, men han är ändå väldigt skötsam och att rida honom bland alla andra är aldrig något problem.

Fredagen var första tävlingsdagen. Claudius gick ut som andra ponny av totalt 21 femåringar. Han och Karro gjorde en jättefin insats tillsammans. Han skyggade ganska ordentligt framme vid domaren (tror att det var den inplastade högtalaren) två gånger, och det kostade såklart lite på bedömningspunkten lösgjordhet. Men oj så positiva de var till honom! De tyckte att han var energisk, elastisk och följsam. Han fick 9 på traven bland annat! Totalprocenten landade på 83,6 och vi blev såå glada! Knatte startade i slutet av klassen och även han gjorde en fin insats. 87,4 procent - vad mer kan man säga?! Snart stod det klart att båda våra fina killar hade placerat sig första dagen, Knatte som tvåa och Claudius som femma. Glädje och lättnad.

Claudius på banan:

Knatte på banan:

Prisutdelning efter avslutad klass

Ärevarv (veeem kan det vara som hoppar högst?!)

Sjölandia kör höga knän!

Någon är glad efter avslutad ceremoni...

En härlig känsla!

Resultatlistan från fredagen:

Lördagen var en ny dag att övervinna. Nya domare, dags att bevisa sig igen. Claudius startade först av gossarna även dag två, och insatsen var gjuten. Inget skyggande för högtalarna den här gången och allt flöt så fint. Jag kunde inte stå still när domarna började ge sin kritik. Känslan var så bubblande! 85,6 procent gav de honom och Karros ögon var nästan tårfyllda när hon kom ut från banan. Claudius gick rakt upp i ledningen! Knatte startade sist av alla. Claudius fick se sig passerad i resultatlistan av fine Drink Pink, men låg kvar på en andra plats. Hur skulle det gå för Knatte? Det var nervöst värre kan jag säga! Men visst gick det bra. han visade upp alla sina kvalitéer och även om inte vi tycker att han till fullo visar sitt rätta jag på banan än så är det ändå så himla bra. 85,0 procent och en tredjeplats i lördagens klass blev det. Helt otroligt. Karro blev både tvåa och trea.

Resultatlistan från lördagen:

Men sen kom den stora chocken. Efter att resultaten från första och andra dagen hade slagits ihop stod Knatte som TOTALSEGRARE! Helt fantastiskt, och inte nog med det - Claudius hamnade på en total tredjeplats. Vi hade båda våra femåringar i topp tre!!! Vi vågade knappt tro att det var sant... Men det var det. Ojoj, vilken chock. Vilken lycka! Vad omåttligt stolt jag var (och är). Över Karro. Över våra fina ponnyer. Över mig själv.

Karro tar emot pris från Fredrik Svahn, uppf/äg till Valdo RP 150 och tillika sponsor av femårsklassen. Djupviks Valdo Cup

Ärevarv. Iklädd gehäng och segertäcke, som sig bör!

Jaa, det var en magisk upplevelse som vi ska leva på länge. Vi får plocka fram den ur vårt minne när kvällen är mörk och vinden kall. Vi får känna på täcket med våra fingertoppar och stryka över gehänget med våra blickar. Och vi måste komma ihåg att om vi vill uppleva den känslan igen så är det många, många timmars arbete kvar att göra. Men det är värt det. Och inget smakar så ljuvt som seger! 

Hur som helst så avslutades hela vårt meeting med avfärd från Karlstad tio i sju på lördagskvällen. Ganska exakt åtta timmar senare, tio i tre på natten, rullade vi in hemma på gårdsplanen. Pojkarna stod som två ljus hela vägen hem, men så glada de blev över att få kliva in i sina egna boxar sen. Karro och jag somnade utan godnattsaga när vi väl fick sträcka ut oss i varsin säng!